Att vara kvinna är inte samma sak som att vara feminist

När den internationella mansdagen infaller varje år den 19 november brukar svenska medier fyllas med hånfulla kommentarer – eller annat. Ofta flinas det lite åt att det också är den internationella toalettdagen. Att tycka bra om män, eller ens känna respekt för män som grupp, är i Sverige idag att betrakta som suspekt. Män är skadliga och en börda för världen, får vi istället höra. De är lata och skräpar ner. De är narcisstiska, våldsamma, opålitliga och ofullständiga som människor. Kort sagt, de är – om de dessutom råkar vara vita, medelålders och heterosexuella – inte riktiga människor, vilket sveriges vice statsminister också slog fast i fjol under Almedalsveckan

De unga pojkar som i en feminiserad svensk skola nu försöker hitta sin identitet i livet, måste tidigt vänja sig vid glåporden och de nedsättande epiteten i offentligheten. Och något stöd är inte att förvänta, trots att det just för gruppen pojkar går riktigt illa och att ett allt färre antal når högre utbildning för varje år. Idag är endast 30 procent av studenterna på högskolor och universitet män. Och mot detta svarar den feministiska regeringen, med utbildningsminister Gustav Fridolin (MP), i spetsen, med att nu sätta in fler resurser för flickor och kvinnor. Man vill göra skolan än mer feministisk, eller “jämställd” som man på nyspråk kallar denna ideologiska styrning.

Men idag är det den 8 mars och vi skall fira den internationella kvinnodagen. Och varför inte? Att vara kvinna är inte samma sak som att vara feminist. Att vara kvinna är att vara människa, precis som för män. Vi är människor. Feminismen har utvecklats till en osund, sekteristisk och antihumanistisk ideologi, men det är inte feminismen vi firar idag, även om sveriges samlade feministiska medier kommer att försöka sig på det konststycket.

I alla kulturer och alla samhällen har gruppen kvinnor varit mer skyddsvärda. Så är det och så kommer det att fortsätta vara. I denna mening kommer vi aldrig att uppnå jämställdhet. Kvinnor bär på livets mirakel, det är ur kvinnan vi alla kommer. Gruppen män har däremot alltid varit en förbrukningsvara. Några få män på toppen har genom historien kunnat befrukta tusentals kvinnor, och vi ser samma mönster idag (även om det i västvärlden inte i första hand handlar om att befrukta flest kvinnor). Jakten mot toppen där status och ekonomi öppnar dörrar till kvinnors gunst styr fortfarande många mäns agerande, och i denna jakt är det andra män som står i vägen.

Kanske är det därför heller inte konstigt att vi idag ser många män på toppen, företagsledare, artister, kändisar, elitidrottare, entreprenörer och miljardärer, bekänna sig till radikalfeminismen. Det ligger i dessa mäns intresse och är logiskt. Gruppen kvinnor värnar oftare andra kvinnor, gruppen män värnar också kvinnor mer och män med makt tillhör den grupp som värnar andra män allra minst. Man skulle kunna säga att radikalfeministerna och den lilla gruppen män med makt lever i symbios. De tjänar varandras syften. De livnär sig på varandras avsikter och ändamål.

I Sverige pekar allt på att pojkar och män fortsatt kommer att vara förlorare (utom det lilla fåtal på toppen). Med en allt mer uppskruvad feministisk politik ser det ut att förvärras ytterligare framöver. En verkligt jämställd människosyn, som alltså inte har något med feminism att göra, skulle bidra till att sätta in resurser där de behövs – till exempel för pojkarna i skolan – och samtidigt respektera att människor har olika behov och ibland väljer olika. Att se barnen som barn och människorna som människor. Inte som representanter för sitt kön (eller sin hudfärg, sexuella läggning eller religion). Men det kommer dessvärre inte att ske inom överskådlig tid, inte så länge den intersektionella feminismen håller kvar oss i sitt grepp.

Men idag är det ändå kvinnorna som skall firas, och det gör jag så gärna. Bortsett från mäns och kvinnors skillnader – vilka också bidrar till att göra detta liv så spännande – så är vi alla människor. Och det är kvinnor, i egenskap av människor, som skall hyllas denna dag. Inte feminister. Inte feministisk ideologi.

Så skål och lyckönskningar till världens alla kvinnor!

Det finns bara ett sätt som vi kan göra den här världen bättre och det är tillsammans.

Harry Andersson