Åsa Romson menar att massmord, slavhandel och korsfästningar är en ”verklighetsbeskrivning”

Jag och många andra har tidigare skrivit om vice statsminister Åsa Romson och hennes unika kombination av rungande inkompetens och unken människosyn. Nu lägger vi till ytterligare ett missgrepp till handlingarna. Handlingar som Romson – likt andra samtida makthavare som hanterat sina ämbeten med vårdslöshet – en dag kommer att behöva stå till svars för.

Toklandet la för några dagar sedan ut ett klipp när Romson i riksdagen ombeds svara på frågor om ”svenska” jihadister. Att se och lyssna till detta är både smärtsamt och förknippat med skam och uppgivenhet. Detta är alltså våra makthavare. Kaskader av svamlande nonsens i grötmyndiga tonarter och ryggradslösa, relativiserande meningslösheter radade på varandra i vad som skulle kunna vara (om inte talmannen avbrutit), en oändlig ström. Återigen, som om allt bara är på låtsas, och riksdagen en scen där man kan babbla på om vad som helst eftersom allt ändå bara är perspektiv och ”berättelser”. Vi känner igen det.

Klippet sprids nu brett och vitt och man kan bara hoppas att de människor som röstat på detta extremistiska idiotparti (MP), inser sitt ansvar. Räckte det inte med att anklaga vissa människotyper för allt ont i världen utifrån ras, sexuell läggning och kön – och därtill utpeka dem som icke-människor (Almedalen 2014), eller att jämföra flyktingbåtarnas förlisningar på Medelhavet med Auswitch (partiledardebatten i förra veckan), så kanske detta räcker?

Men det är alltså inte bara svammel och rappakalja. Någonstans i gröten kan vi ändå se konturerna av ett tankemönster. Ett tankemönster som i sig själv är avslöjande.

När det gäller Islamiska statens mordorgier, som består av (och detta måste upprepas, gång efter annan), halshuggningar, korsfästelser av barn, massmord av oskyldiga, att bränna levande fångar till döds, förslavande av kvinnor och barn i sexuella syften – en ren ondska som världen inte sett sedan nazismen – så handlar det för sveriges vice statsminister bara om ännu en ”berättelse”. Det är inte fakta, inte nödvändigtvis sant eller ens på riktigt.

Det finns en sekvens i klippet som tydligt visar – om man lyssnar noga – att det vice statsminister Romson faktiskt säger är att hon förstår att man kan bli upprörd över IS om man har tagit del av en sådan ”verklighetsbeskrivning”.

Det är alltså inte verkligheten Åsa Romson förhåller sig till när hon försvarar att Stockholm stad nu kommer att låta massmördare och islamistiska terrorister få gå före i bostadskön och ges gräddfil till arbetsmarknaden och försörjning. Nej, det är ”verklighetsbeskrivningen” hon förhåller sig till. Och då kan hon förstå att folk är upprörda, att det ser fel ut, att det kan uppfattas som stötande, att det ”blir fel”.

Det vi ser framför oss är själva personifieringen av den galenskap som drabbat Sverige på kors och tvärs. Och hon är alltså sveriges näst högsta politiska ledare.

Hade inte allt detta varit så fruktansvärt allvarligt – herregud, det handlar om massmord och ondska i närmast bibliska proportioner vid sidan av att det går ut på att avveckla och förinta det här landet – så hade det varit fruktansvärt roligt. Det är alltid komiskt att betrakta högmodiga människor som förlorat kontakten med verkligheten. Men som sagt, det finns ingen humor här.

Jag håller med M-politikern Hanif Bali i att de IS-terrorister och massmördare som anslutit sig från svenskt territorium (jag kallar inte dessa människor för svenskar), borde klassas som landsförrädare. De har inte bara åsikter (sådana måste alltid tillåtas), om att förinta västvärlden (där Sverige ingår), och avrätta alla kafirer (otrogna icke-muslimer). De har gått till handling (och är nu världens rikaste terroristorganisation).

Visst är de landsförrädare – vid sidan av att vara brottslingar genom den bestialiska kriminalitet de hyllar. De borde naturligtvis aldrig tillåtas att återvända, oavsett om de bara har svenskt medborgarskap. De har förverkat sin rätt att uppehålla sig här och måste lämnas därhän, oavsett om detta resulterar i statslöshet. Men jag vill gå längre. Jag påstår att de politiker som försvarar dessa landsförrädare också är förrädare.

De är också ansvariga och måste en dag stå till svars.

———————

Samtidigt håller de ”borgerliga” ungdomsförbunden på att gräva de numera välkända postmarxistiska och identitetspolitiska gravarna åt moderpartierna. Väl så. Men det är ändå inte utan att man häpnar. Kanske handlar det om trojanska hästar som infiltrerat dessa partier (ingenting skiljer Vänsterpartiet eller Miljöpartiet (eller Fi för den delen), från Centerpartiet, Folkpartiet och Moderaterna när det gäller värderingar och idéfrågor annat än de rent skattetekniska), kanske handlar det om brist på bildning, kunskap och kompetens. Jag vet inte.

Men att läsa detta utspel från Moderaternas ungdomsförbund i sitt försvar av månggifte är ändå häpnadsväckande:

“Många har förfasat sig över att vi stöder antalsneutrala äktenskap eller månggifte som många benämner det. Vi säger till dem att lyfta blicken över sina egna småborgerliga preferenser, eftersom politik handlar om att vilja förändra samhället på ett principiellt plan…//.

Att förändra samhället på ett principiellt plan.

Fundera över den en stund, ni som trodde att alliansen existerade som ett alternativ till de socialistiska partierna.

Skillnaden mellan de så kallade borgerliga partierna och den rödgrönrosa röran är marginell. Därav Decemberöverenskommelsen. Man har olika åsikter när det gäller en del ekonomiska synsätt och regelverk, men när det gäller den kvävande ”värdegrundsdemokratin” och visioner och idéer så delar man tankegods (det postmarxistiska, identitetspolitiska och kulturrelativistiska). Samhället ska förändras, stöpas om, ja, störtas om det så behövs, för att därefter resa sig igen på helt nya ”principiella” grunder.

Bevare oss.

Är det någon som är förvånad över att allt fler håller med om att Sverigedemokraterna är sveriges enda oppositionsparti?