Jag funderar lite över detta med vilken kompetens vi måste kunna förvänta oss från våra folkvalda. Vad blir ”kompetens” när man pratar om politiker eller nationella samordnare eller utredare (och allt annat de kallas)? Är det kompetens att ha oljat sig igenom politiska ungdomsförbund och uppåt i den partipolitiska karriären? Är det kompetens att ha ordnat rätt interna nätverk i maktens korridorer? Är det kompetens att säga att man står upp för sin ”värdegrund”, kosta vad det kosta vill? Är det kompetens att spela politiska spel med hela Sverige som insats?
Eller borde kompetens handla om att vara duktig och intelligent – och klara av ett svårt uppdrag?
Jag satt på ett föräldramöte häromveckan, på den skola där mitt yngsta barn går. Jag kände samma känsla då som jag ofta får i politiken. Ingen vill bli lärare. Ingen vill jobba med politik. Men vem gör det då? Jo, till slut blir det såklart de mindre begåvade, de utan ambitioner och de utan meriter som fyller ut. Idag kan vem som helst bli lärare i Sverige. Man behöver ingen som helst kompetens, har man sämst på alla betyg och själv ser skolan som en jobbig tid, ja, då är man välkommen att bli lärare.
Den svenska skolan är ett skämt. Jag har själv jobbat som högskolelektor och höll på att dö chockdöden. Ja, jag är utbildad i andra länder i Europa, men nivån på utbildningen här i Sverige är skrämmande låg. Och som med allt här i Sverige, tar man upp problemen är man fascist, rasist och kvinnohatare. Då tar karriären slut.
Men vad kan man förvänta från en “nationell samordnare”?
När Mona Sahlin nu går ut och erkänner att hon inte haft en aning, att hon aldrig kunde tänka sig att verkligheten var så här jobbig, ja, vad skall vi andra tänka då (att svenska islamister åker ner till Syrien för att hugga huvuden av kristna)? Vi som i över tio år har hållit på och försöka bedriva opinion, men som alltid har bemötts med rasist- och fascistkortet. Vi som har stämplats (av Mona Sahlin och hennes vänner), som dåliga människor.
Tänk en gång till. Mona Sahlin har inte haft en aning. Denna kvinna får alltså omkring 100.000 kronor i månaden för att som “nationell samordnare” inte ha en aning.
När jag satt på föräldramötet häromsistens så var det något som slog mig. Alla dessa kompetenta och duktiga föräldrar. Där satt vi, hundratalet som bryr oss om våra barn. Alla boende i stockholms innerstad, nästan alla med jobb inom it, visuell kommunikation, reklam och media.
Och lärare på skolan som verkade vara de allra sämst slipade knivarna i lådan.
Ja, detta är den perfekta stormen. Det är snart dags att flytta. Mitt tips är Norge eller Skottland.