Också liberalerna vill sänka Sverige

Det råder nu inga som helst tvivel om att de destruktiva krafter som nu samverkar i Sverige, i den högsta politiska ledningen för de traditionella partierna och i journalistskrået och genom mediahusen, har som målsättning att avveckla Sverige och att rasera välfärdsstaten.

Det är många som fortfarande inte tror detta. Varför skulle de vilja det? Det är lätt att avfärda eftersom det förefaller så orimligt och obegripligt. Hellre då att tro på något gott och glatt. Man mår bättre då (och allt blir inte så dystert).

Jag har skrivit om det tidigare men det är så avgörande (för att förstå varför detta nu händer), att det är värt att upprepas. De liberala krafterna i Sverige (vars ”liberalism” säkert kan diskuteras), har i decennier avskytt socialdemokratin och det folkhem som man sett som en styggelse. Högsta prioritet för Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har varit att på sikt rasera förutsättningarna för ett socialdemokratiskt Sverige. I samma anda – till vilket pris som helst – verkar Annie Lööf. Att bryta sönder folkhemmet inifrån och stöpa om arbetsmarknaden från grunden, med nya trasproletariat och extremt billig arbetskraft utan starka fackföreningar i ryggen, har länge varit en dröm. Att skapa en ny fattigdom, i vilken entreprenörer får det lättare (och billigare), att starta företag och utnyttja läget. Det är här massinvandringen kommer in.

Decemberöverenskommelsen visar det också tydligt. Tanken är att låta Socialdemokraterna, tillsammans med extremistpartiet MP och med ett tvingat stöd av kommunistiska V, göra så stor skada i Sverige att väljarna tvingas tillbaka till alliansen. Det är givetvis en förnuftsvidrig tanke (eftersom man inte verkar ha förstått vad SD’s framväxt handlar om), men det är också både vårdslöst och föraktfullt gentemot väljarna och det svenska folket. Men vad spelar det för roll? Tanken är ju att bryta sönder folkhemmet, och om man i regeringsställning inte kan slutföra arbetet, varför inte låta sossarna färdigställa grovjobbet istället?

Nu drivs ju den radikalfeministiska och postmodernistiskt anfrätta rödgröna röran i regeringen inte av viljan att avveckla folkhemmet, men resultatet av deras verklighetsfrämmande politik blir densamma, vilket de ”frihetsälskande” liberalerna vet.

Nu låter ju inte liberalerna öppet på det sätt som beskrivs ovan. Här gäller, som alltid i politiken, omskrivningar och retoriska grepp. Det gäller att få det man vill göra att låta på ett annat sätt än vad det innerst handlar om. Det handlar om att få ut sin ”berättelse”, som är gynnsam för den egna agendan. Att låtsas. Att ljuga. Att inte tala i klarspråk.

Men det finns säkert också liberaler som faktiskt inte förstår (eller kanske bryr sig om att vilja förstå), konsekvenserna av de ställningstaganden man faktiskt gör. Som, likt den identitetspolitiska vänstern, gillar att föra fram idéer och tankar, men som inte vill se eller lyssna till verkligheten. Kanske för att det kortsiktigt känns rätt (man känner sig som en god människa), och att det inte resulterar i allt för stora konflikter med meningsmotståndare (sånt är alltid jobbigt och man vill ju kunna må bra under fredagsmyset). Jag läser dagens SvD-ledare av Tove Lifvendahl och känner just denna oförmåga att vilja se verkligheten. När jag lyssnar på Fredrik Segerfeldts föreläsningar känner jag samma sak. Och detta är ändå intelligenta människor. Och smarta. Men jag kanske har fel. Kanske är detta är vara smart (vilket dessa personer är), något helt annat än intelligens.

Klart är iallafall att dessa krafter – de liberala (eller nyliberala som de ibland kallas), och den radikala identitetspolitiska vänstern – är i full gång med att slita sönder det här landet och förutsättningarna för våra barn att ens kunna leva ett drägligt liv här i framtiden.

Det går inte, jag upprepar det går inte, att låta miljoner mestadels outbildade människor från Mellanöstern och Östafrika, som kommer från trasiga klansamhällen utan demokratisk tradition, komma till ett litet välfärdsland med bara nio miljoner invånare, på kort tid och bara hoppas att det skall gå bra. Det fungerar inte så. Man kan inte göra så som politiska ledare för ett land. Man borde inte kunna göra det, men det är precis vad som händer.

Vi lever just nu i en övergångstid, en tid mellan det som var och det som komma skall. Vi lever i en parantes just nu. Allt vi tidigare kände till om våra liv, våra rättigheter och vår trygghet kommer att behöva omförhandlas. Alla trygghetssystem kommer att haverera, välfärden och det Sverige vi kände är snart ett minne blott.

Men det gräsliga är alltså att starka politiska krafter i Sverige nu – inte minst genom alliansens politik – eftersträvar just detta. Och jag tror inte att det egentligen beror på illvilja (cynism absolut men knappast illvilja). Det är bara en hårresande ideologisk naivitet i kombination med högmod och inkompetens som har gett oss dessa politiker som nu låtsas sitta i opposition.

När det gäller det socialistiska lägret känner jag åtminstone mer respekt. De vill störta samhället och riva ner allting (västvärlden är den stora fienden), men de står åtminstone för det. Kommunisterna, islamisterna och radikalfeministerna hatar alla den västvärld som de ser personifierad genom den vita, rationella, heterosexuella mannen. De stödjer varandra i hatpropagandan och de vet vad (upplysningen, rationellt tänkade), och vem (den vita CIS-mannen), man ser som fienden.

Kvar står vi, som traditionellt skulle klassa som mittenväljare. Humanister, rationellt tänkande kvinnor och män som är kritiska (och är beredda att ta strid), mot extremism. Som gillar det här landet och vill att våra barn skall ha det bättre eller åtminstone lika bra som oss själva. Som kommer från både vänster och höger och som lever i (och förstår), verkligheten.

Det går inte att låtsas längre. Det håller inte bedriva låtsasopposition. Det är slut med lögnerna, dumheterna och det verklighetsfrämmande babblet. Vi måste – vilket jag kommer att fortsätta att upprepa – byta ut dessa politiker som driver oss mot avgrunden. Vi måste stå upp för varandra, för det här landet, för våra barn och för det vi tror på.

Annons