Det kommer att fortsatt finnas ett svenskt folk

Först möjligen lite off topic från bloggens huvudfåra. Fast ändå kanske inte, jag är inte säker.

Det handlar om bedrövligheten och uppgivenheten kring det ämne som Uppdrag granskning nu senast (igår onsdag 13/5) tog upp, vilket denna gång handlade om konst och falsk konst.

Det är ett stort ämne och jag har inga ambitioner på att göra en djupdykning. Jag konstaterar bara det löjeväckande med hur dessa mänskliga, själviska mekanismer kring detta med konsten fungerar. Alla dessa människor som ovetandes går omkring och inbillar sig att det finns värde kring det som någon annan säger är värdefullt. Å ena sidan finns det ju naturligtvis inget som helst värde, men i den självuppfyllande skruvade och cyniska värld som är konstvärlden finns det ändå de som vet att om tillräckligt många påstår sig se ett värde, ja, då skapas det också ett faktiskt pengavärde. Och i denna ignoranta ovisshet går det att tjäna pengar.

Ingenting kring detta har ju egentligen något som helst med ett konstnärligt värde, något som någon upplever som ett värde på en rent allmänmänsklig nivå, att göra. Denna typ av värde är sedan länge bortrensad från den värld som kallas konstvärlden. Det mesta är iskallt och cyniskt och i fler än en mening helt värdelöst. Konsten som begrepp har blivit just bara detta obegripliga utryck för människans lägsta nivåer, hennes sämsta egenskaper. Jo det låter komprisslöst (och jo, visst finns det vissa undantag), men så ser faktiskt konstvärlden ut idag. Den angår ingen utom de som verkar inom den. Konstnärer är inte ens konstnärer längre, idag är det kuratorerna som iklätt sig konstnärsrollen och dessa har därmed ett bättre läge att manipulera marknaden och de “berättelser” som sprids. För människor i allmänhet är allt detta helt utan betydelse eller värde. En lyckad manipulering av både marknad, språk och kontextuell position kan utan problem generera enormt monetärt värde för till exempel en hög med avföring, något som givetvis inte tillför något som helst värde för någon människa i världen, men som ändå är extrem ”värdefullt” för den som blivit rekommenderad att investera i det så kallade konstverket.

Jag tycker själv väldigt mycket om Andy Warhol. Jag rekommenderar alla att läsa hans bok ”From A to B and Back Again”. Han förutsåg detta, insåg meningslösheten med inte bara konstens uppgift i vår tid men hela dess position och belastning på anständigheten. Därför är det naturligtvis extra bisarrt att lyssna till Uppdrag gransknings upprörda och rättfärdiga reportrar i sitt sökande efter vem som har förfalskat de bilder av Andy Warhol som sålts på Lauritz.com. Dessa människor…, förlåt mig, som är upprörda över att ha köpt (eller sålt), förfalskningar av verk som handlar om det som de själva är involverade i, utan en aning. Det hela är så dumt att det gör uppriktigt ont. Och ger inte bara Warhol rätt utan höjer ytterligare värdet på hans ”äkta” kritik av just detta som händer med förfalskningarna av hans förfalskningar.

———————————

Jag vill försöka prata en del om detta – vilket är viktigt – om det svenska folket. Vi som är insatta vet ju vart det barkar och vi förfäras, men vad handlar det egentligen om? Hur kan det vara möjligt att till exempel svenska statliga Public service nu arbetar aktivt för att utestänga personer med vit hudfärg och som har svenska namn? Och varför ledande politiker och mediachefer jobbar aktivt för idén att Sverige måste avvecklas?

Hur är det ens möjligt? Hur kunde vi hamna här?

Det slår mig vilken extrem minoritet det svenska folket är i denna värld. En pytteliten grupp människor som på en lagom stor (avlägsen), plats under över tusen år arbetat sig fram genom tillvaron, kämpat, slitit, lidit, segrat (ibland), och rest sig efter varje nederlag. Ett folk som med sina nio miljoner medborgare idag utgör en knappt märkbar notering i den värld som består av över sju komma tre miljarder människor.

Vi är ett folk. Ja, vi kallas svenskar. Men idag är det så förenat med skam och förvirring att ens kalla sig svensk (eller att ens erkänna att det finns något som egentligen heter Sverige), att de flesta har hamnat i förnekelse och den välkända masspsykosen. Det är resultatet av decenniers kamp från en enad (men egentligen väldigt liten), politiker-, akademiker- och mediaelit som utifrån postmodernistiska och postkoloniala vänsterteorier har utmålat vår värld – den svenska – som ond utifrån hudfärg, etnicitet, kön och sexuell läggning.

Jag stöter på det hela tiden. Inte bara i svallvågorna efter de kåkstäder som nu växer upp eller att varje tur på stan innebär närmanden från 10 till 20 tiggare. Men också i närområdet. För någon timma sedan gick jag förbi pantstationen i den livsmedelsaffär där vi brukar handla. I kön stod en svensk man som bad om ursäkt för sin svenskhet gentemot den invandrarkvinna bakom som hade börjat prata om tiggeriet. Han sa högt och öppet att han ju heller inte var svensk, eftersom han säkert hade förfäder som hade invandrat en gång i tiden. Det var liksom viktig för honom att få detta sagt. En seger.

Han hade säkert läst för mycket av Jan Guillou (som de flesta svenskar), och kanske bara använt sig av statliga Public service som informations- och underhållningskanal. Men det fanns något i effektsökeriet (att han verkade använda en ovanligt hög och rättfärdig röst i sitt avsägande av sin svenskhet), som visade på något mycket värre. En feghet. En undfallenhet. En historielöshet och, vilket är extra anmärkningsvärt tycker jag, en hånfullhet gentemot det land, den nation som uppenbarligen hade fött fram honom.

Vi har politiker som befinner sig i de allra högsta lagren av svensk politik som öppet gått ut med att de vill avveckla Sverige. Både på vänstersidan och det som tidigare kallades den ”borgerliga sidan”. Det finns inga svenskar. Det finns inget svenskt folk. Att påstå något sådant är rasistiskt. Det finns ingen svensk kultur. Samordnaren Mona Sahlin, som nu alltså har ansvar över hur Sverige skall hantera jihadister och massmördare som aktivt valt att halshugga kristna (och naturligtvis skulle göra detsamma med judar om de fick tag på några), och som hatar det sekulära Sverige, har tydligt sagt att det inte finns någon svensk kultur och – om den skulle finnas – inte är värd att bevaras.

Fredrik Reinfeldt flyger över Sverige och tycker att svenskarna är ”barbarer”. Mannen har varit statsminister i åtta år och ingen visste hur han tänkte. Han väntade tills efter sin avgång med att berätta. Han tänker förmodligen inte bo kvar i landet men vill ändå att landet skall fyllas med miljoner människor från fattiga områden i Mellanöstern, Eritrea, Somalia och Afghanistan. Han tänker sig att de skall bosätta sig ute på fälten och i skogarna.

Åsa Romson, som Reinfeldt gjorde sig nära vän med i migrationsfrågor, håller med. Reinfeldts politik fortsätter och vi kan räkna med över 200.000 nyanlända om året (inklusive anhöriginvandring), framöver. Inga förberedelser finns. Inga bostäder. Ingen jobbmarknad. Men den extrema vänstern gillar Reinfeldt, eftersom de vill samma sak, öka massinvandringen. Sen att Reinfeldt skäl handlar om att krossa välfärdsstaten är tankefigurer som de flesta i vänstern inte förstår.

Och mitt i allt detta finns alltså själva idén om att det inte finns något svenskt folk. Åtminstone inte ett svenskt folk som man behöver värna. Så hanterar våra politiker och de etablerade medierna vårt land och våra barns framtid.

Men det måste få ett slut. Vi måste avsätta eller helt enkelt köra bort dessa människor. Jag avslutar med att kopiera ett stycke ur Nasrin Sjögrens artikel häromveckan:

”Låt er inte offras en och en. Gå samman och rusta till ett fredligt krig. Vägra rösta igen på någon enda av de partier som har bespottat det folkstyre de är satta att respektera. Finn nya och värdiga representanter bland er själva. Det enda som tillåter förtrycket att fortsätta är att ni låter det ske. Arbetarrörelsen för hundra år sedan visste det. Som Joe Hill sade: sörj inte, organisera er!”

Annonser

9 kommentarer

Filed under Okategoriserade

9 responses to “Det kommer att fortsatt finnas ett svenskt folk

  1. Martin

    Politikerna kommer alltid vara monster. Det är därför de blev politiker, för att få utlopp för sin arrogans, egoism, girighet och illvilja. Och det är därför de blev framgångsrika som politiker.
    Vi ska inte hitta nya politiker ibland oss själva som det politikersponsrade ”samtiden” påstår. Vi skall förvägra hela rövarpacket vårt öra. Vi skall undvika att ge dem våra pengar och endast lyda dem när de presenteras oss med en gevärspipa. Och då bara lyda dem så länge de pekar på just oss med gevärspipan. Korruption, skattesmiteri, vittnesvägran är lösningen. Hånfullhet och tondövhet och blindhet inför alla de dumheter och uppfodringar asen kommer dragandes med är lösningen. Att ty sig till de sina och jubla över den förstörelse som monstren sprider omkring sig är lösningen.

    Gilla

  2. Rick

    Det som pågår i Sverige trotsar allt förnuft, men eftersom jag inte är svensk (helt på riktigt alltså :)) så föreställer jag mig att det i den svenska mentaliteten finns ett slags starkt religiöst drag som tar sig dessa besynnerliga uttryck. Det vi nu ser i Sverige är i allt väsentligt en väckelserörelse där predikanterna hotar med förtappelse och talar i tungor.

    Kanske återfår svenskarna sitt förstånd, kanske inte.

    Gilla

  3. Visionären

    Jag är svensk, kommer alltid att vara svensk och kommer aldrig att förneka att jag är svensk. Hur ska jag kunna göra annat utan att ljuga.

    För 10- 20 år sedan var jag dessutom stolt för att vara svensk. För vår historia, våra starka positioner i det internationella perspektivet, vår kreativitet och initiativrikedom. Vi var på framkant på en rad områden, men allt detta är på väg att förintas i det allmänna moraset.

    Främst skyller jag svensk media för detta. Som på ett ohederligt och illasinnat sätt utnyttjat den svenska folksjälens svagheter. Rädslan för att stå upp för vad vi egentligen tycker innerst inne och att uttrycka det högt och tydligt.

    Vi är (eller rättare sagt har blivit) ett fegt och ynkryggat folk. Och bekvämt till följd av många års bortskämdhet från den ”goda” staten. När folk inte vågar eller är för bekväma att säga ifrån, tyr de sig till vad de uppfattar som den ”vinnande” sidan. Där är det bekvämt att vara och man behöver inte riskera att bli konfronterad av media eller andra samhällsomstörtare.

    Så ger man dessa figurer carte blanche att föröda landet. För att sent omsider vakna upp och fråga sig vad som egentligen hände.

    Reinfeldt insåg detta, det framkommer tydligt i hans skrift om det sovande folket. Han gav sig på det sovande folket bara för att (=för att han kunde). Gör dig inga illusioner om att ville oss väl.

    Sossarna (med Löfven i spetsen) är för korkade för att fatta.

    Media, till 70 eller uppemot 80 %, miljöpartister/marxister gnider sina händer. De ser fram emot den första nationalistiska och kapitalistiska statens fall. Vad som ska hända sen har de inte tänkt färdigt om.

    Mitt i detta drama står vi vanliga svenskar (som inte är särskilt extrema åt någondera hållet) och undrar vad som pågår. Jag, som är högutbildad och har försett staten med oräkneliga skatteinkomster, planerar att fly landet så fort det bara går.

    V

    Gilla

  4. Bra sktivet!
    Men visst visste vi hur Reinfeldt tänkte. Åtminstone redan inför valet 2010 då han och Mona Sahlin tävlade om att nedklassa det svenska folket. Även Maud Olofsson deltog i detta.
    Man fick helt enkelt inte tala väl om sitt eget folk. Alla andra folk var bättre. I vilket annat land skulle en politiker kunna tala så om sitt eget folk!? För att sedan tro att man skall bli vald som folkets representanter. När det gäller Reinfeldt började det långt tidigare, t ex i hans bok Det sovande folket.
    Civilingenjör Bo Adolfsson

    Gilla

  5. Per-Olof Persson

    Högre priser på konst bör ses som att människor sätter ett lägre värde på pengarna. Huvudproblemet är egentligen att banker (och centralbank) har laglig rätt att skapa helt nya pengar utav ingenting vid sin utlåning.

    Vid ett ökat utbud av pengar är det oftast förmögna människor som först får tag på de nya pengarna. Dessa människor värderar pengarna till ett lägre värde. De vet att pengarnas köpkraft med tiden kommer att sjunka.

    Det är naturligt att försöka skydda sig mot en försämring av penningvärdet. Problemet för individen är att försöka förutsäga vilka tillgångar som kommer att stiga i framtiden. Dessa tillgångar köps för de nyskapade pengarna innan den allmänna prisnivån stiger. Detta är ett rationellt beteende om bank- och penningsystemet är ruttet.

    Gilla

  6. Kristian

    Tack för tips om Sjögrens artikel.

    Ser det Sverige jag minns ungefär som El-aurians i Star Trek. Tystlåtna och lugna, splittrade över galaxen efter att deras planet förstördes.

    Är cyniker, vill hellre vara realistisk optimist. Tror att vansinnet kommer att stoppas så småningom, men det kommer att finnas ‘utanförskapsområden’ i generationer. Tja, varför skulle Sverige vara unikt i det avseendet? Men nog hade det varit trevligare med Chinatown och Little Italy än områden där det kastas sten om någon bär kippa. (Sade jag nu att jag föredrar triader och maffia framför pöbel? Vet ej.)

    Gilla

  7. Sverre Svensson

    Jag tror dessvärre att Sverige kommer gå under i våld men svenskarna har en stor chans att segra om inte ingripande utifrån hindrar detta. Typ Nato eller EU griper in.
    Det som sker idag i Sverige är unikt i världshistorien, vad jag vet har aldrig tidigare ett land, folk och en kultur betalat skatt för att avveckla sig själva!

    Gilla

  8. Maria

    Detta med konst och konsts värde är intressant. Det är riktigt att en tavla i sig inte är värd nagonting, den har ingen praktisk funktion överhuvudtaget. Anda kan en tavla inbringa fantasisummor, senast nu ett Picassoverk. Det förefaller vara asiater som suger upp kända konstverk. För museer kan det pa sikt löna sig att ha ett konstverk som lockar besökare, och för privatpersoner kan det vara en investering om det gar att sälja för högre pris. Sa var fallet för just Picassotavlan. Det byggs för närvarande tusentals museer i Kina som är i behov av dragplaster.
    Jag besökte Tefaf i Maastricht i mars för första gangen, och det var en upplevelse. Lyxen slog emot en meddetsamma. Ett amerikanskt galleri salde en Strindbergtavla för 6 miljoner dollar, ett franskt galleri salde en Roslintavla för 400 000 euro, men den var tingad för ett amerikanskt museum. Nagra Malmstensmöbler saldes ocksa, men jag fragade inte ens efter priset.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s