Politivism startar

Ett första inlägg är alltid ett första inlägg. Och det skall tillstås att det knappast saknas ansatser eller uppslag. Det är bara att öppna vilken tidning som helst, slå på radion eller ta del av Public service genom teven. Praktiskt taget varje inslag och upplägg präglas av den förminskande ångest som har blivit dagens propagandajournalistiks varumärke. Propagandan kallas på nyspråk för agendasättande journalistik.

Storytelling. Att ta kontroll över “berättelsen” och därmed en egen, fabricerad bild av “verkligheten”. En bild som man sedan kan använda i politiska syften.

Och det råder inga som helst tvivel om vilken agenda det är som skall schackras ut. Det är radikalfeminism, vänsterradikalism och en ständig undfallenhet gentemot islamism. Med jämna mellanrum pyser också antisemitism ut mellan raderna, illa dold som Israelkritik. Berättelsen är vidare uppblandad med slarvigt förstådda postmodernistiska tankefigurer om makthierarkier, en generös dos kulturrelativism och en lika nypuritansk som högmodig moralism som måste beskrivas som häpnadsväckande. Blanda också in förmäten altruism, låg bildning och en skrämmande dos naivitet och det svenska medialandskapets konturer kan urskiljas.

Men det förfärliga är egentligen inte i första hand den svenska journalistkårens uselhet. Det värsta är att den inte ens skäms längre över att frottera sig med den politiska makten. Att svika hela den journalistiska gärningen.

Att sprida hat är helt i sin ordning, så länge hatet är av rätt karaktär. Och det man kallar för “kultur” har blivit denna nya propagandamaskins främsta arena. Medborgarna, folket, ser man på med misstänksamhet. Lojaliteten har istället kommit att riktas gentemot andra journalister och politiska makthavare – den egna kretsens välbefinnande.

Sverige är illa ute. Det mesta pekar fel. Från katastrofala skolresultat och en beräknad lärarbrist på 50.000 personer inom några år, till en havererad och fullständigt urspårad migrationspolitik, där närmare en miljon “nyanlända” väntas inom en sexårsperiod. Till en situation där varken bostäder eller jobb finns. Samtidigt står landet utan egentlig försvarsförmåga, när krig har utbrutit i Ukraina. Och vi tar del av nyheter att mördare och krigsförbrytare reser fram och tillbaks mellan ISIS våldsorgier i mellanöstern och Sverige, där de får vila upp sig och tas om hand av sjukvården. Svenska politiker svarar med att prata om fritidsgårdar och telefonlinjer för busiga jihadister.

Varken demokrati eller yttrandefrihet tycks längre vara särskilt mycket värt. Åsiktfrihet skall villkoras och demokratin omförhandlas till “värdegrundsdemokrati” (det måste finna gränser för vad som kan tyckas). Yttrandefriheten skall gälla om rätt sorts yttranden görs. Och när terrorister mördar och avrättar så måste vi “försöka förstå”. Och vi skall fördöma de konstnärer som “provocerar” dessa mördare så att de mördar.

Det håller inte. Fler måste börja reagera. Vi måste byta ut den svenska journalistkåren. Och skaffa oss nya politiker.

Välkommen till Politivism!

Annonser

1 kommentar

Filed under Okategoriserade

One response to “Politivism startar

  1. Nedslående men sant. God början!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s